lördag 31 januari 2015

Nitad och eh.. oklar

Calzedonia har funnits i Sverige ett tag, närmare bestämt i Sturegallerian i Stockholm. Detta kunde ju inte undgå mig hur länge som helst, så i höstas blev det dags att ta sig en titt.
Låt mig först avklara det här med servicen. Om min första bekantskap med kedjan var expediter som ignorerade kunderna totalt, i Napoli, så var upplevelsen totalt motsatt på Östermalm. Jag vet att vi alla är olika, men för min del så upplevde jag personalen nästintill påträngande. Inte en lugn sekund och bara jag råkade dröja med blicken på någon strumpbyxa så skulle jag upplysas om att den var "sååå läcker!". Geez Louise!
Haha, det fick till följd att jag rafsade ihop några plagg bara för att få komma därifrån så snabbt som möjligt. En av strumpbyxorna blev "Borchie strass", d v s "dubbad strass".


Det är alltså nitar i två olika storlekar som pryder strumpbyxorna. Tyget är tjockt och rejält. Ingen denier är angiven, men 100 skulle kunna vara rimligt. Så det blir en bra botten mot utsmyckningen. Men.. Det finns många men här.
Det började i badrummet vid första påklädningen. Jag drar på mig strumpbyxorna och hör ett rasslande ljud mot golvet. Ungefär 5 st av de stora nitarna ramlade av när tyget började röra på sig. Tydligen är nitarna tvådelade och en blåaktig plastplupp är basen, som är fastlimmad på tyget. Sedan sitter metallbiten påtryckt på plastbiten. Inte vidare imponerande..


Till vänster ser ni hur plastbiten ser ut. Det går ju givetvis att trycka tillbaka metallniten igen, men det visar sig vara ett Sisyfos-arbete. Man trycker på, det ramlar av igen, man ska hitta metallbiten, ..
Jag har använt strumpbyxorna 3 gånger (givetvis bara handtvättat) och i badrummet ligger just nu 23 st lösa metallbitar. Det är alltså de nitar som enbart ramlat av när jag klätt av och på plagget på hemmaplan. Lägg sedan till att det har flugit av en del utomhus.
Först funderade jag på om jag skulle limma fast bitarna, men dels finns risken att jag inte är så precis med limmet så att det blir lim på tyget och dels så orkar jag faktiskt inte.

Tyget då? Det finns lite att anmärka på med det också. Det har bra glans, men det gör också att bomullsmixkjolar vandrar uppåt i kontakt med det. Det var kanske tur att jag märkte att det blev kallt om rumpan i skogen och inte på promenad i stan, haha! Så det blir ett litet irritationsmoment att behöva justera kläderna hela tiden.
Nere vid fötterna blev också tyget ruggigt redan efter första dagen, efter 3 dagar ser tyget ut att ha potential till att bli något som ugglan Helge skulle uppskatta.


Strumpbyxorna är fortfarande varma, men hade jag velat ha ett par enkla svarta 100 denier hade jag köpt just det och inte lagt 150 kr på något som saluförs som smyckade strumpbyxor.
Frågan jag ställer mig är hur tusan det blev såhär, de plagg från Calzedonia jag har sedan innan har varit bra. Kanske är svaret det lilla "Made in China" som står på förpackningen?
Givetvis kan man inte säga att ett land med 1,5 miljarder invånare är synonymt med dåliga produkter, men samtidigt så vet jag själv att de plagg jag har, som är dåligt sydda, har varit tillverkade just i Kina. Tveksam kvalitet och det miljömässiga med att tillverka i Kina och frakta till Europa känns lite off. De Calzedonia-strumpor jag har sedan innan har varit tillverkade i Kroatien och jag hoppas att det fortsätter.
Någon vinst för mig som kund blev det då verkligen inte, med låglönetillverkningen bakom detta inläggs strumpbyxa.


In English: I bought these nailed tights at Calzedonia. When pulling them on, the metallic studs started to fall off. Apparantly, they were only pressed on plastic studs, that are glued on the fabric. "Mad in China", these tights are produced for low costs, but with no gain for me as a costumer. About 16 €, in Swedish Krona, for a pair of tights that looks horrible after 3 days, is just a waste. Don't buy!

torsdag 15 januari 2015

4 shades of grey

Grått kan vara en förfärligt trist färg, men här har jag hittat strumpbyxan som tar kulören till nya höjder! Fyra nyanser möts i ett mönster av kvadrater och rektanglar och voilà, benen är automatiskt i centrum!


Lindex har angett 30 denier på förpackningen, men jag finner det lite konstigt att samtliga områden skulle ha samma garntjocklek. Åtminstone de mjukisbyx-grå partierna vid knäna är något annat, även materialmässigt. Tyget är en mix av polyamid/polyester/elastan, men de partierna är betydligt styvare och elasticiteten är heller inte på topp. Det medför skrynklor på knäna när man rör sig i plagget och det ser fult ut. Det är det enda minuset med plagget som annars sitter bra på. Hittills har jag bara burit strumpbyxan 2 dagar, men inget har hänt med tyget på de mer genomskinliga ställena.
Originalpris är 100 kr, men jag köpte min med 50 % rabatt.


In English: 4 shades of grey - these pair of tights makes grey interesting! The parts that are jogging pants coloured got inferior elasticity than the others, but besides from that this is classic Lindex quality.

fredag 2 januari 2015

Gott nytt strumpbyx-år!

Jag inleder 2015 med att plocka ett äldre par strumpbyxor som är oanvända. Det är inköpta innan bloggens födelse, då jag hade för vana att plocka bort pappersförpackningen för att allt lättare skulle få plats i den enda(!) strumplåda jag hade. Med stor sannolikhet är det Lindex eller H&M som är märket och det mjuka tyget kan vara stickat i omkring 60 denier. Skulle inte förvåna mig om en smula bomull ingår i blandningen.


Färgen är en slags mellanlila/vinröd och bärbart till väldigt mycket under den kallare årstiden!
Ljuset i ett växthus fångar färgen som nedan:


Sedan är det något med lila toner och kameror, och jag har fortfarande inga Photoshop-skills (det kanske vore något att satsa på detta år?) men jag försökte nedan göra en jämförelse med två andra strumpbyxor i färgspektrat lila med en ton av rött.
Överst är det dessa, i mitten dagens strumpbyxor och underst dessa.


In English: Celebrating a new nylon year with these comfortable pair of tights.